Om kärlek

Detta är den första av tre essäer om Giorgio Agamben som kommer att publiceras i vår nystartade bloggsektion.

Agamben är en av de främsta nu levande filosoferna. Hans tankar berör några av kulturens, religionens och politikens grundläggande början och väver samman dem med en sällsynt finess i en berättelse som blottlägger den mänskliga kreativitetens och meningslängtans sköra men oändliga potential.

Kärlekens idé

Att leva i intimitet med en främling, inte dra honom närmare eller göra honom känd, utan snarare låta honom förbli främmande, avlägsen: ouppenbar – så ouppenbar att hans namn rymmer honom helt och hållet. Och även i obehaget vara ingenting annat än den ständigt öppna platsen, det aldrig falnande ljuset där denna enda varelse, denna sak, för alltid förblir blottad och avskild, dag efter dag.

                                                                                               G. Agamben

I detta utsökta korta prosastycke formulerar Giorgio Agamben en kärlekens idé som är både radikal och ömsint. En idé som har potential att förändra ens syn på att leva tillsammans, att dela ett existentiellt rum med en människa som är helt och hållet annorlunda. 

För Agamben kan man inte nog betona eller underskatta våra älskades, våra livspartners, annorlundaskap. Det är en alteritet som ständigt är närvarande och verkar i varje gest, varje varsam beröring, varje ord som strävar efter att närma sig, namnge och placera den andre inom en meningshorisont. Det är denna ouppnåelighet mellan två kroppar, två själar, som kärleken måste konfrontera och bemöta. 

Men hur kan det komma sig? 

Här finns en uppenbar motsägelse, en paradox, som Agamben uttrycker redan på första raden i sin essä – att leva i intimitet med en främling. Att älska någon är ju motsatsen till att vara främlingar, motsatsen till att vara ouppnåelig. Det är kärleken som för oss närmare varandra, kärleken som skapar en gemensam värld och formar denna intima atmosfär där människans skörhet blottläggs i alla sina subtila nyanser. 

För Agamben är detta dock en intuitiv förståelse av kärlek som, även om den är sann, döljer en central dimension som, om den inte uttrycks tydligt och modigt, hindrar oss från att förstå detta djupare betydelselager där kärleken blir en sublim kraft som både är universell och radikalt konkret, det vill säga en kraft som ger Varat både dess oändlighet och dess nödvändiga gräns. 

Det är detta filosofen försöker sätta ord på med ord som främmande och avlägsen. Det är detta immanenta avstånd som verkar i kärlekens innersta kärna. Detta avstånd, eller för att åter använda ett ord från Agambens essä – detta avskärmade tillstånd – blottlägger kärlekens sanna kraft när den befrias från alla vanliga intuitioner och abstrakta bilder av gemenskap och delande. 

Således är det centrala i Agambens tänkande kärlekens konkreta uttryck i omöjligheten att helt bli ett med den andre, att avslöja sig själv utan förbehåll. Men det betyder inte att närhet, sårbarhet och enhet inte finns. Det betyder att man för att fullt ut förstå deras väsen och nödvändighet i en relation måste förstå avståndet, känna den älskades sårande annorlundahet, hans eller hennes främlingskap, och acceptera det, hur svårt och obehagligt det än må vara. Med andra ord måste man frigöra sig från alla föreställningar som skyddar en från att uppleva tystnaderna, frånvaron och vardagen i att vara tillsammans. Det är vad det innebär för Agamben att bli en tom plats – en form av avhållsamhet från dömande och från tryggheten i ens förutfattade meningar. 

Eftersom kärlek är en risk, ett beslut att bygga ett gemensamt existentiellt rum grundat på accepterandet av denna oförställda annorlundahet och det oöverstigliga avstånd den uttrycker. Först genom ett sådant erkännande förstår man att skapa något gemensamt är en vacker paradox, nämligen att skapa en värld som inte är enad utan fylld av många olikheter som måste omtolkas och återskapas. 

För i sin mest oförställda form är kärlek modet att ständigt bekräfta den älskades särart och skydda den sköra skönheten i hans eller hennes annorlundahet, som förvandlar kärleken till en universell men ändå konkret ömhet och omsorg om livet självt.

Författare: Yakim Petrov

 ------------------

Hjälp oss att hjälpa familjer att hedra minnet av sina nära och kära och husdjur genom konst!

Vårt affiliateprogram är nu tillgängligt. på https://www.pulvisurns.com/pages/affiliate-program-by-pulvis-art-urns