Äventyr

Om Eros och äventyr ofta är intimt sammanflätade är det inte för att kärleken ger äventyret mening och legitimitet, utan tvärtom för att endast ett liv i äventyrets form verkligen kan finna kärleken.

G. Agamben, Äventyr

I det förra blogginlägget utforskade vi Giorgio Agambens paradoxala tankar om kärlek, avstånd och den oåtkomliga annorlundaskapet hos dem som står oss närmast och kärast. Nu riktar vi uppmärksamheten mot hur man varsamt kan utmana detta medfödda avstånd, som både förenar och skiljer åt två själar som har funnit mening och ömhet i varandras närvaro.

För att göra det ska vi fortsätta utforska Agambens subtilt sofistikerade sätt att tänka och i synnerhet hans lärda och poetiskt förfinade meditationer över sambandet mellan äventyr och kärlek. För är inte vardagslivet trots allt en ändlös och ibland farofylld resa mot en person som också kämpar och hoppas på sitt eget håll, i en strävan att närma sig oss och en dag nå ända in till vårt väsen?

I en kort bok om ordet ”äventyrs” historia, betydelse och innebörd ägnar den italienske filosofen ett helt kapitel åt att visa hur nära begreppet är knutet till kärlekslängtan och den passionerade strävan efter en kärlek som både överskrider och fördjupar vår vardag. Agamben utmanar läsaren på ett provocerande sätt att föreställa sig att äventyr faktiskt inte är något extraordinärt, det vill säga en händelse som ställer en inför en rad överraskande, otroliga eller rentav bisarra omständigheter. Tvärtom försöker han formulera den äventyrliga potentialen i det vardagliga och banala, det vill säga i vår vakna kamp för att finna mening och hämta kraft ur den för att fortsätta arbeta på att älska oss själva och andra. 

Det är i den här bemärkelsen som Agamben utmanar våra ibland alltför romantiska och naiva föreställningar om Eros natur och hur vi förväntar oss att den ska ta sig uttryck i våra liv. Alltför ofta tänker man på erotisk kärlek som bekymmersfri, spännande och extraordinär. Därför tenderar den att användas tanklöst som ett sätt att komma bort från vardagslivets monotoni och banala upprepningar. Det är ett försök att fly från allt ansvar och alla begränsningar i en kärleksaffärs namn. Men som Agamben påpekar ger denna ofta tanklösa handling inte äventyret legitimitet och mening. Tvärtom är det faktiskt ett svek mot äventyret att vända ryggen åt våra vardagliga erfarenheters osäkra odyssé, våra mödor och glädjeämnen, våra rädslor och förhoppningar, till förmån för något flyktigt och illusoriskt. 

För Agamben är erotisk kärlek inte ett medel för att nå ett mål, utan målet i sig. Den är något som ständigt måste uppnås och förtjänas - ett oändligt överbryggande av avståndet mellan mig och personen jag älskar och aktivt bryr mig om. Därför förutsätter erotisk kärlek ett åtagande, en beredskap att bära ansvaret för äventyret som väntar, resan genom det liv vi redan har fått som en gåva vi ska värna om, odla och dela med andra. 

I grund och botten är alltså ett liv som har äventyrets form ett liv som kan uppskatta, rymma och bevara vardagens stilla mirakel i all dess lågmälda prakt. Bara en sådan stillsam men djärv tillvaro kan hysa äkta kärlek, eftersom kärleken är en ändlös och mödosam resa som paradoxalt nog alltid för oss hem igen, till platsen där vi började - till centrum av den andres väsen.

Författare: Yakim Petrov

 ------------------

Hjälp oss att hedra minnet av familjemedlemmar och husdjur genom konst!

Vårt partnerprogram är nu tillgängligt. på https://www.pulvisurns.com/pages/affiliate-program-by-pulvis-art-urns